En utflykt till sydvästra Maui

Idag åkte vi iväg mot västra Maui redan föra 8 på morgonen. Vi hade med oss vår kompis Johan. Johan har GPS på sin telefon och har en hobby som heter "Geo-caching" (se www.geocaching.com). Det innebär att man letar redan på "skatter" som andra personer lagt ut med hjälp en GPS:en och en slags skattkarta. Vi stannade först och letade på en skatt i Maalea, sedan på vid en utkikspunkt längs vägen mot Lahaina.


Sigge följer GPS:en mot skatten.




Ola, Johan och Hedda spanar in utsikten.

Det var rätt svårt att hitta skatten som var placerad under en klipphylla, men efter några minuters letande fann Johan den.


Skatten är oftast en liten burk med lite saker i. Man får ta med sig något ur burken om man lägger tillbaka någon annat av motsvarande värde. Sedan skriver man sit namn i en loggbok som ligger i burken och när man kommer hem registrerar men på www.geocach.com vilka skatter man hittat.

Sigge åkte med Johan och letade på 5 skatter till medan vi andra åkte till ett av de många badställena längs vägen. Just här var det en liten pir som gick ut i havet. När vi gick ned såg vi en konstig sten precis i vattenbrynet.


Gisela på piren. I vattenbrynet på vänstra sidan nästan längst ut syns något grått i vattnet.

När vi kom fram såg vi att det var en jääääättestor säl, en så kallad monk seal eller Ilio-holo-i-ka-uaua som den heter på Hawaiianska. Vi fick senare höra att de är väldigt sällsynta och utrotningshotade.


Ilio-holo-i-ka-uaua ligger och gasaar i solen

Just det här exemplaret som var upp mot 1.5 meter lång låg och latade sig i vattenbrynet och tittade bara förstrött upp när vi gick nära med vår lilla kompaktkamera.


Sälen tittar förstrött upp.


Vi var bara en meter från sälen när vi tog denna bild, men det hade tydligen beslutat sig för att inte låta sig störas av människor.



Vi badade och snorklade och åkte sedan och åt pizza i Lahaina. På vägen tillbaka hamnade vi i en enormt lång bilkö som tog flera timmar. Men det inns sämre ställen att sitta i bilkö på. Efter ett tag stannade vi istället och badade vid vägkanten. Det var en häftigt ställe med träd som lutade sig över vattnet, små dyningar som rullade in och totalt slät, nästan svart sant.


Sigge, Hedda och Gisela badar.


Johan och Hedda springer ned i vattnet.

Vi badade i drygt en timme innan vi satte oss i bilen igen och då hade bilkön släppt. På vägen hem letade vi upp en till skatt.