Papegoja

Jag tror att det inte finns vilda papegojor på Maui, men det finns tama som sitter i bur. Våran granne på Maui har en papegoja som heter Coco, är en blå-grön ara, ganska stor och har jättefina färger.

På dagarna sitter hon i sin bur men på kvällarna får hon flyga fritt mellan palmerna.

Ibland flyger hon och sätter sig på vårt hus och gnager på trät, men det får hon inte göra och när hon gör det får vi spruta vatten på henne så att hon lär sig att hon inte får det. Vi har en speciell vattenpistol som vi kallar för en Coco-buster. av Hedda

Valentines day

Idag har vi nästan inte gjort någonting, förutom Savers i morse. Vad bra det är med Savers! Jag hade nästan glömt bort det också. Det är bättre att betala 5 dollar för ett par nästan nya Crocs jämfört mot 30 för ett par nya. Hedda börjar bli expert på Savers, antagligen inte i ”Johanna-klass” men på god väg. Här ett urval av våra fynd:

Efter Savers kollade vi in Kanaha, med ett kort stopp på Hitech för att köpa en ny paddel eftersom Ola hade av den andra vid morgonsurfet (som inte blev mycket till surf) men det blåste för mycket för att bada och surfa och för lite för att vindsurfa. Istället åkte vi till Hookipa, fikade på berget och tittade på de kitesurfare som hade kul i vågorna. Sen åkte vi hem till Kuau och satte oss på stocken på stenstranden och tittade på tre sköldpaddor i 150 kg-klassen som höll på med något precis i strandkanten. Antingen försökte de gå upp på land, åt något eller parade sig. Vi spekulerade i vilket och fastnade vid att de åt något. Längre ut på havet syntes några stora knölvalar hoppa. Stenstranden var sig lik men den sten som ser ut som en sadel hade vält. I trädet hade någon byggt en lite rejälare koja än den som Sigge och Svea byggde för några år sedan. Till sist bad för Lisa och Hedda på Mamas och schackspel på kvällen. En typisk slappardag.

Världens längsta 9 februari

I Heddas klass har de jobbat med tid och klockan veckorna innan vi åkte. Det blir bra träning att fundera på vad klockan är på olika platser när man reser med tiden. Vi gick upp kvart över fyra på morgonen den 9 februari, reste i 21 timmar och var framme kl. sex på kvällen samma dag. Världens längsta dag.

Resan gick väldigt smidigt fastän den var lång. På plats i Kuau var det nästan som vanligt, men vi hade konstigt nog glömt bort hur fantastiskt det är. Dofterna, värmen, den fuktiga luften, ljuden. Efter att ha inväntat morgonen och ljuset i många timmar gick vi ner för att ta ett morgondopp. Lisa var först i, föga förvånande.