Idag var det vår näst sista dag på Maui denna gången. Vi gjorde lite ärenden och åkte förbi Hookipa där Sigge badade. Sedan seglade Ola i de stora vågorna på Kuau, precis där vi bor.
Idag åkte vi iväg mot västra Maui redan föra 8 på morgonen. Vi hade med oss vår kompis Johan. Johan har GPS på sin telefon och har en hobby som heter "Geo-caching" (se www.geocaching.com). Det innebär att man letar redan på "skatter" som andra personer lagt ut med hjälp en GPS:en och en slags skattkarta. Vi stannade först och letade på en skatt i Maalea, sedan på vid en utkikspunkt längs vägen mot Lahaina.
Sigge följer GPS:en mot skatten.
Ola, Johan och Hedda spanar in utsikten.
Det var rätt svårt att hitta skatten som var placerad under en klipphylla, men efter några minuters letande fann Johan den.
Skatten är oftast en liten burk med lite saker i. Man får ta med sig något ur burken om man lägger tillbaka någon annat av motsvarande värde. Sedan skriver man sit namn i en loggbok som ligger i burken och när man kommer hem registrerar men på www.geocach.com vilka skatter man hittat.
Sigge åkte med Johan och letade på 5 skatter till medan vi andra åkte till ett av de många badställena längs vägen. Just här var det en liten pir som gick ut i havet. När vi gick ned såg vi en konstig sten precis i vattenbrynet.
Gisela på piren. I vattenbrynet på vänstra sidan nästan längst ut syns något grått i vattnet.
När vi kom fram såg vi att det var en jääääättestor säl, en så kallad monk seal eller Ilio-holo-i-ka-uaua som den heter på Hawaiianska. Vi fick senare höra att de är väldigt sällsynta och utrotningshotade.
Ilio-holo-i-ka-uaua ligger och gasaar i solen
Just det här exemplaret som var upp mot 1.5 meter lång låg och latade sig i vattenbrynet och tittade bara förstrött upp när vi gick nära med vår lilla kompaktkamera.
Sälen tittar förstrött upp.
Vi var bara en meter från sälen när vi tog denna bild, men det hade tydligen beslutat sig för att inte låta sig störas av människor.
Vi badade och snorklade och åkte sedan och åt pizza i Lahaina. På vägen tillbaka hamnade vi i en enormt lång bilkö som tog flera timmar. Men det inns sämre ställen att sitta i bilkö på. Efter ett tag stannade vi istället och badade vid vägkanten. Det var en häftigt ställe med träd som lutade sig över vattnet, små dyningar som rullade in och totalt slät, nästan svart sant.
Sigge, Hedda och Gisela badar.
Johan och Hedda springer ned i vattnet.
Vi badade i drygt en timme innan vi satte oss i bilen igen och då hade bilkön släppt. På vägen hem letade vi upp en till skatt.
Speciellt den västra av Mauis två vulkaner är täckt av djungel. I måndags gjorde vi en hike upp längs en "gulch" som är en slags ravin som skapats när vulkanan eroderat.
Hedda och Ola promenerar
Höjdskillnaderna mellan ravinen och omgivande bergssidor är enorma.
Artrikedomen bland träd och andra växter är också enorm.
Banyanträden har luftrötter som går ned i jorden igen vilket ger dem sitt speciella utseende. Det ser ut som trädet har flera stammar.
En annan skojig stam.
Det här Banyanträdet verkar nästan hålla ihop jordhögen den växer ur.
Några av träden är enormt stora
Delar av skogen består av bambu
Kolla bakom Sigge. Det är vad jag kallar en rejäl hög pinnar.
Närbild på pinnhögen. Pinnar så lång in man ser.
Spåret vi följde går längs en flodbädd som kan korsar flera gånger. På två ställen är det hängbroar.
Sigge på hängro nr 1.
Hängbro nr 2....
...går rätt högt, ca 4-5m över marken så det är inte läge att halka av.
Hedda på hängbron. Hedda och Ola
Matsäcken bestod av färska jordgubbar. Mmmm.
Turen tog tre timmar och både Sigge och Hedda gick hela vägen själva.
Nu har vi snart varit en vecka på Maui och har snabbt kommit in i de vanliga rutinerna med strandbesök och annat. Fördelen med att åka till ett välkänt ställe är bland annat att det går snabbt att komma in i semesterkänslan.
Här är huset där vi bor och den bil vi hyr. Vi bor på undervåningen med ingång från trädgården.
Nu har vi varit framme på Maui några dagar. Men inte förrän nu uppdaterar vi bloggen med lite information från resan.
Redan på Arlanda var det spring i benen. Men det är ju bra att röra lite på sig inför 10 timmar i flygstolen.
Vi hade en övernattning i Atlanta och Sigge och Hedda tog ett bad.
Morgonen därpå var det åter full fart på flygplatsen.
Vi tog en enkel frukost i väntan på flyger till Salt Lake City där vi bytte till det sista flyget till Kahalui, Maui.
Maui består av två vulkaner med en bördig dal mellan. Här ser man den västra och äldsta vulkanen som av miljoner år av erosion fått denna taggiga form.
Vi kom fram på söndag eftermiddag lokal tid (11 timmar efter Sverige). På måndag morgon vaknade vi tidigt. Efter några timmar, när det ljusnade klockan 7, gick vi ned till "våran strand" som kallas Mama's Fish House. Den ligger innanför ett ytligt rev, så det är som en stor bassäng. Dock full med färggranna fiskar som man kan se om man snorklar lite.
Sedan åkte vi till en annan strand, Kanaha, och badade och byggde sandslott.
Sigge har tagit kort på denna fina Hibiskus.
På grund av tidsomställningen är vi lite trötta framåt eftermiddagen, så en tupplur sitter fint.